Ett ständigt längtande
Jag har en känsla i min kropp som säger att något inte är rätt. Eller, det är kanske rätt, men det är nog något som fattas. Kanske är det inte det heller. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är om jag ska vara ärlig.
Det behöver hända något. Jag kan inte längre bo hemma hos mamma och pappa där jag ryker ihop med min ena bror fem gånger i kvarten och han ber mig flytta hemifrån. Jag kan inte längre bo kvar i Helsingborg där jag mer eller mindre stör mig på allt som rör sig och jag kan inte längre stanna i Sverige där det inte finns något som lockar mig.
När jag säger till folk att jag hade tänkt flytta till Grekland frågar de oftast hur länge jag ska stanna. Då upprepar jag "jag hade tänkt FLYTTA dit" "Oj, föralltid?!" Vadå oj? Vadå föralltid? Jag hade tänkt flytta dit och bo där så länge jag vill och trivs.
Det är ju inte så att om någon skaffar en ny lägenhet och ska flytta in, att jag frågar hur länge personen ska bo där. Om jag mot förmodan skulle göra det och han eller hon skulle svara något i stil med "jag vet inte, jag flyttar ju in nu..." "Jaha, ska du bo här föralltid?!"
Jag har åter en känsla i min kropp som ständigt längtar efter något. För stunden kan det vara att jag längtar efter utgången på lördag eller bara hem till Alice om jag varit hemifrån ett tag, men när lördagsnatten är slut eller när jag kommit hem och fått glada pussar av Alice kommer återigen den längtande känslan tillbaka.
Jag menar inte att jag inte längtade efter Alice eller något sånt, men det finns något starkare som gömmer sig bakom alla murar som går att riva. Det återkommer ständigt och det är något större, en bit av mitt liv skulle jag nog merkunna beskriva det som.
Hur ska jag någonsin kunna veta vem jag egentligen är eller vad det är jag längtar efter om jag inte lever ut mina drömmar? För egentligen, varför är det där om Grekland en så stor dröm om det inte har något att ge?
Kanske är det denna längtan som jag beskrev från början? Att det var detta som fattades, att uppfylla min dröm och min längtan. Det är i alla fall något som behöver hända för att jag ska kunna leva utan alla dessa frågor.
Det behöver hända något. Jag kan inte längre bo hemma hos mamma och pappa där jag ryker ihop med min ena bror fem gånger i kvarten och han ber mig flytta hemifrån. Jag kan inte längre bo kvar i Helsingborg där jag mer eller mindre stör mig på allt som rör sig och jag kan inte längre stanna i Sverige där det inte finns något som lockar mig.
När jag säger till folk att jag hade tänkt flytta till Grekland frågar de oftast hur länge jag ska stanna. Då upprepar jag "jag hade tänkt FLYTTA dit" "Oj, föralltid?!" Vadå oj? Vadå föralltid? Jag hade tänkt flytta dit och bo där så länge jag vill och trivs.
Det är ju inte så att om någon skaffar en ny lägenhet och ska flytta in, att jag frågar hur länge personen ska bo där. Om jag mot förmodan skulle göra det och han eller hon skulle svara något i stil med "jag vet inte, jag flyttar ju in nu..." "Jaha, ska du bo här föralltid?!"
Jag har åter en känsla i min kropp som ständigt längtar efter något. För stunden kan det vara att jag längtar efter utgången på lördag eller bara hem till Alice om jag varit hemifrån ett tag, men när lördagsnatten är slut eller när jag kommit hem och fått glada pussar av Alice kommer återigen den längtande känslan tillbaka.
Jag menar inte att jag inte längtade efter Alice eller något sånt, men det finns något starkare som gömmer sig bakom alla murar som går att riva. Det återkommer ständigt och det är något större, en bit av mitt liv skulle jag nog merkunna beskriva det som.
Hur ska jag någonsin kunna veta vem jag egentligen är eller vad det är jag längtar efter om jag inte lever ut mina drömmar? För egentligen, varför är det där om Grekland en så stor dröm om det inte har något att ge?
Kanske är det denna längtan som jag beskrev från början? Att det var detta som fattades, att uppfylla min dröm och min längtan. Det är i alla fall något som behöver hända för att jag ska kunna leva utan alla dessa frågor.
Kommentarer
Trackback
