Drömmarnas bekräftelse
Jag kom inte in på den skolan jag sökte i Thessaloniki. Eller.. jag var inte behörig att söka eftersom man måste ha läst minst 60hp på Lunds universitet först. Det var en av sakerna som fick mig att tappa gnistan helt och jag hoppade faktiskt av kursen.
Jag fick tankarna på annat håll. Det vill säga att jag tog upp de gamla tankarna om att åka till Malta på språkkurs och lära mig mer engelska.
Men så för någon natt sen drömde jag om Grekland igen. Om Stavros, om Babis ("the best DJ ever" som vi sa till honom) och vår älskade bar Atlantis som vi mer eller mindre bodde på varje kväll efter klockan 9.
Jag kom tillbaka till lilla Almyrida, letade upp Stavros och frågade "do you recognize me?" och han frågade något i om någon modell (har snackat med natasha nu efteråt att han säkert va sån äcklig med massa tidningar och det var antagligen därför jag drömde om att han sa så), men efter att jag förklarade att jag var där förra året och sa Natashas namn föll allt på plats.
Varje natt när jag drömer om Grekland förstår jag att där finns något som jag behöver som inte finns här. Jag bara vet det. Jag tror att det är därför dessa drömmar återkommer hela tiden. Jag tror att de vill säga mig något. Hur dumt det än låter så tror jag att drömmarna vill påminna mig om vad jag verkligen vill på riktigt.
Jag tror på ödet. Det som borde hända - det händer. Vissa saker kan kännas orättvisa. Som att Maja, min hund dog oförbrett, 8 år. Och morfar dog två veckor innan han skulle fylla 70. Och detta hände med bara nån månads mellanrum. Ingen ville att detta skulle hända, men vi kunde inte göra något åt det fast vi ville.
Men som sagt, ödet har sin egen väg och det är något som försöker visa mig det rätta genom mina drömmar.
Greklandsdrömmar
Inatt, eller ja, nu imorse drömde jag att jag åkte tillbaka till
Grekland, där vi va förra året. Och så skulle jag gå och leta
upp Stavros, som hade den enda baren som fanns i det
området. Men när jag väl var där Atlantis skulle ligga hade
de byggt om och så hette baren Lund. Som i Lund där alla
nationer heter så.
Plus att där bara var massa ungdomar som festade. Ingen
visste vad Stavros med black curly hair hade tagit vägen.
Blev sjukt ledsen, men som tur var var det bara en dröm.
För jag vet att lilla Almyrida där vi va kommer alltid vara
sig likt.
Det fick mig att tänka på om jag skulle valt Kreta istället (att
plugga där) men skolan ligger ju inte i lilla mysiga Almyrida,
utan i Rethymnon där det kommer vara dessa barerna från
min dröm.
Jag menar.. jag vill inte känna mig som en turist när jag är
där, jag vill känna mig som en av folket.
Där han hör hemma!
Snart sitter jag på planet!
förut, men idag vände allt.
När jag fick ansökningsblanketten i min hand fick jag en
pirrande nervös känsla i min kropp och ville bara skrika.
För ja, nu är det bara 3-4 månader kvar, sen FLYTTAR
JAG HEMIFRÅN! Jag kan inte fatta!
(Glömde skriva att jag ska läsa fortsättningskursen i greland).
Förstahandsval: Thessaloniki
Andrahandsval: Kreta
Tredjehandsval: Aten
Det är verkligen dags för mig att flytta hemifrån nu.
Vi här hemma går varandra på nerverna och det märks att
jag är en av de vuxna. Jag klarar mig själv och behöver
ingen som säger år mig att städa på mitt rum, göra läxan
och ingen som frågar när jag kommer hem. Jag är mer än
redo att lämna hemmet för mitt paradis.
Varför just Grekland?
Förra sommaren åkte jag och två kompisar ner till Kreta för en underbar semester. När veckan var slut och vi satt på bussen påväg till flygplatsen och såg allt jag sett en vecka tidigare, fast nu åt andra hållet kunde jag inte hålla tillbaka tårarna och insåg att det är där jag hör hemma. Inte i Sverige.
Sen den dagen har jag kämpat för att kunna flytta dit, så nu efter studenten började jag läsa Grekiska på Lunds universitet. Kursen slutar i januari och håller planerna så kommer jag åka ner i Mars eller i April för att skaffa mig ett boende och jobb.
Om jag inte lyckas hitta detta kommer jag söka till fortsättningskursen som jag då kommer att läsa i Athen.
Jag i mitt paradis, sommaren 2008
